West Side Story på Stockholms Stadsteater

West Side Story

I Leonard Bernstein och Stephen Sondheims musikal ”West Side Story” krävs det att skådespelarna skall kunna agera, dansa och sjunga – på hög nivå. Det kan dom i Stockholms stadsteaters uppsättning.Regissören Ronny Danielsson till vara skådespelarnas styrka och möjligheter, utan att behöva göra något nytt av historien.

Storyn är välkänd: Romeo och Julia i ett våldsamt New York. Året är 1957 och två gäng – Jets och Sharks – slåss om samma ynkliga lilla gatstump i en förslummad stadsdel. Jets och Sharks är så djupt på samhällets botten att de inte kan ta ut sina aggressioner och frustrationer på någon annan än varandra. I stormens öga försöker Tony från Jets och Maria från Puerto Rico (Sharks) försvara sin kärlek.

Den naive och idealistiske Tony spelas av Fredrik Lycke och Sanna Gibbs är en oskuldsfull Maria. Samspelet mellan Lycke och Gibbs fungerar bäst i kärleksscenerna som i det första darrande kärleksmötet där de knappt nuddar varandra.

Det tyngsta lasset drar Karl Dyall som Bernardo, Marias bror och ledare för Sharks, och Michael Jansson som den livsfarlige Riff i Jets. Spänningen mellan de båda är förtätad och olycksbådande. Efter Riffs och Bernardos död, i ett knivslagsmål som urartar, tar den hatiske Action (Glenn Daniel Nilsson) och den hämndlystne Chino (Alexander Larsson) kommandot över gängen. Lagaylia Frazier gör Bernardos tjej, den hetsiga Anita, som snabbt skiftar humör och när allt faller samman blir hon direkt livsfarlig. Det är Anita som utlöser våldsspiralen som krossar de älskande.

Av de vuxna som rör sig i den slitna miljön finns inte mycket att hoppas på: Snutarna Shrank och Krupke (Jonas Hellman-Driessen och Marika Lindström) är genuint osympatiska och cyniska i sina förhoppningar att gängen skall slå ihjäl varandra. Den ende riktigt vuxne är kaféinnehavaren Doc som Tomas Bolme gör till en empatisk, men maktlös åskådare till det eskalerande våldet.

Föreställningen utspelas i Lars Östberghs överlastade scenografi med rutschbana, karusell, gungor, en välanvänd klätterställning och en mängd flygfåtöljer och några järnsängar. Allt rullas runt i ett koreograferat kaos. Koreografen Roger Lybeck har låtit dansen domineras av akrobatik där ensemblens effektivitet, precision och tempo får scenen att formligen explodera i liv.