Nötknäpparen, av Sthig Jonasson

Nötknäpparen, Operan
Vacker och storslagen balettklassiker


På Kungliga Operan spelas nu balettklassikern ”Nötknäpparen” i Pär Isbergs koreografi från 1995 till Pjotr Tjajkovskijs musik.

Med Pär Isbergs version är Kungliga Baletten inne på sin femte Nötknäppare. Sedan premiären har den här versionen spelats mer än 200 gånger och är nu tillbaka efter några års uppehåll.
Här möter Elsa Beskows svenska sagovärld E.T.A. Hoffmanns magiska historier.
Historien är lätt intagen – också för den som till äventyrs är obekant med Elsa Beskows berättelse om de föräldralösa barnen Petter och Lotta som tagits om hand av de krinolinklädda beskäftiga tanterna Brun, Grön och Gredelin. Tillsammans med Farbror Blå är de den lilla stadens stöttepelare – fast långt ifrån Ibsens stöttepelare. De lever ett stilla och lungt liv helt omedvetna om världen utanför småstaden. Det är mycket tillrättalagda och en moralitet utan förankring i dagens verklighet.
Nu skall Petter och Lotta fira jul i Lillköping. Tillsammans med grannen Farbror Blå hämtar de en magisk julgran hos Kolaren i skogen. Så samlas gästerna till tanternas julparty – där är Polisen med fru, Handlaren med fru, Bagaren med fru och Sotaren med fru, ävebn några barn. Alltså en riktig gammaldags jul. Då dyker det oväntat upp två julbockar (den tidens jultomtar). Den ene visar sig vara Farbror Blå, som delar ut julklappar. Den andra Julbocken ger Lotta en nötknäppare och Petter en trekantig pappershatt och en käpphäst. Farbror Blå berättar en saga om kolaren som i själva verket är en förtrollad prins. Sedan avslöjar sig den andra Julbocken som just Kolaren. När gästerna gått hem och Petter och Lotta sover i salen bredvid granen händer det märkliga saker: Farbror Blå får magiska krafter, en elak råttinvasion bekämpas med träsvärd och Snödrottningen dansar in genom fönstret – men Husans kvast sopar bort snön. Första aktens borgerliga julaftonsidyll bryts av andra aktens vänliga drömrike där Husan slår ihjäl Råttkungen med kvasten medan granens prydnader dansar – där är pepparkaksfigurer och smällkarameller, dansmöss och snögubbar och tapetmönstret dansar ut i Blommornas vals. På juldagsmorgonen är allt som vanligt igen och alla åker släde till julottan. Det är romantiskt så det förslår.
Uppslaget att koppla ihop Hoffmanns skräckromantik med Elsa Beskows sagoidyll från förra sekelskiftet ger möjlighet till resor i balettens värld.
Det är storslaget och vackert. Huvupersonerna Petter och Lotta dansas av Anton Waldbauer och Natalie Nordquist, den vänliga kolaren görs av Oscar Samuelsson och Farbror Blå av Olf Westring. De litet jönsiga tanterna görs av Irina Laurenova (Tant Brun), Katarzyna Kucharska (Tant Grön) och Ylva McFormac (Tant Gredelin). Den fasansfulla råttkungen dansas av Daniel Norgren Jensen medan Farbror Blås handlingskraftiga husa dansas mycket skickligt av Gina Tse. Dansarna förtjänar överlag beröm för sina prestationer, även om en del ensembler inte är hundra procent.
Det är lätt av bli tagen och betagen av ”Nötknäpparen” som spelas till 11 januari.
Sthig Jonasson

Tatty Maclay
Tatty is a half-Swedish, half-English journalist, translator and mother of four. She grew up in London, but spent summers in the Stockholm archipelago. After five years in her husband’s homeland of Scotland, she recently moved her family to Sweden and she writes about their new life for Swedish Press.