Ivar Kreuger död i 85 år

Ivar Kreuger

Av Henric Borgström, ekonomijournalist

 

 

85 år sedan svensken Ivar Kreuger, en av världens ledande finans- och industrimän, hittades skjuten i sin våning i Paris. Det skedde vid hemkomsten från New York där han befann sig i konflikt med JP Morgan om kontrollen av dåvarande LM Ericsson.

 

Kreugers död fördjupade västvärldens ekonomiska kris som då pågått i närmare tre år efter Wall Street-kraschen hösten 1929. Den ledde till att den liberale finansministern C- G Ekman tvingades avgå, att Sveriges överlägset största företagssfär hamnade hos konkurrenterna och att tusentals svenskar tvingades sälja sina hus och övriga tillgångar.

 

Vår börskrönikör Henric Borgström ger här en personlig betraktelse över den mest dramatiska ekonomiska kris Sverige upplevt.

 

 

Ivar Kreuger omkring 1930 vid sitt skrivbord i Tändstickspalatset.

 

 

När jag varit ute och hållit föredrag om Ivar Kreuger i hela landet och i flera europeiska huvudstäder får jag alltid tre frågor från åhörarna:

 

Var det självmord eller mord ? Var Kreuger världens störste svindlare ? Vart och hur försvann hans gigantiska företagsimperium?

 

Men först några fakta: Ivar Kreuger föddes 1880 växte upp i Kalmar där familjen hade en liten tändsticksfabrik plus en i Mönsterås. Kreuger blev civilingenjör i Stockholm redan före 20 års ålder, åkte till USA och lärde sig byggnadstekniken med armerat betong. Den tog han hem till Sverige och bildade Kreuger & Toll tillsammans med en framgångsrik byggmästare.

 

Företaget fick snabbt många prestigeuppdrag i  Stockholm, byggandet av NK:s varuhus, Stadion till Olympiaden 1912, grunden till Stockholms Stadshus, m fl. Kreuger började köpa upp andra små tändsticksfabriker som 1917 slogs ihop med andra i Jönköpingstrusten till Svenska Tändsticks AB, dagens Swedish Match. Tändstickor var på den tiden en nödvändighetsvara eftersom elen inte var tillräckligt utbyggd. Bolaget kom att svara för ca två tredjedelar av all tändsticksproduktion i världen.

 

Tillsammans med den fyra år yngre brodern Torsten började de expandera utomlands. Under 1920-talet skaffade de monopol på tändstickor i ett 25-tal länder mot att de lånade ut pengar till låg ränta i länder som efter Första Världskriget var utarmade.

 

Ivar Kreuger fortsatte i anda branscher, köpte en rad mindre norrländska massa- och pappersindustrier som blev dagens SCA, flera mindre gruvor som blev Boliden, byggde fastigheter som kom att utgöra Hufvudstaden, ledande fastighetsbolag i Stockholm, Svensk Filmindustri som expanderade med talfilmens ankomst.

 

Ivar Kreuger beskrevs som utomordentligt övertygande, lugn, charmerande, med ett enastående sifferminne som gjorde att han höll  det mesta för sig själv, också gentemot nära medarbetare. Han lånade och flyttade pengar mellan sfärens över 200 företag utan att bankerna hade någon överblick.

 

Det ledde till att Skandinaviska Banken visade sig ha lånat ut en tredjedel av sitt kapital till olika Kreugerföretag. Ivar Kreuger kunde hålla gruppen flytande över 1929 års Wall Street-krasch. Först på hösten 1931 blev det alltmer uppenbart att han hade svårt att få fram likvider, dels till fler länder som ville låna mot att ge tändsticksmonopol till Kreuger, dels till allt högre utdelningar från olika Kreugerföretag till andra aktieägare.

 

Han lanserade också i stor skala ett mellanting mellan aktier och obligationer, s k participating debentures, med allt högre avkastning.

 

Kreugers fall blev hans aktiepost i LM Ericsson, där han var störste ägare. Han sålde denna till ett amerikanskt telebolag bakom vilket USA:s främsta finanshus JP Morgan fanns. När LM Ericsson gick sämre än väntat efter övertagandet hotade JP Morgan personligen Kreuger med krav att affären skulle  backas tillbaka.

 

Ivar Kreuger hade inte pengar att köpa tillbaka aktieposten på grund av sina många andra åtaganden världen över. Efter långdragna möten i New York tog han Atlantångaren tillbaka till Frankrike, en knapp veckas tur, för att i Paris möta folk från Sveriges Riksbank och Skandinaviska Banken, som tvingat honom att visa en klar bild av sfärens ekonomiska ställning.

 

Kreuger tog in i sin våning på fredagskvällen och skulle träffa de utsända svenskarna på lördagsförmiddagen. Han kom aldrig och hittades av sin sekreterare skjuten med en pistol nedanför sängen.

 

Självmord eller mord; det som talar för självmord är att han påstås ha kommit in i en vapenaffär i närheten av sin bostad på fredagskvällen strax före stängning och presenterat sig som Ivar K. Och visst hade han problem med att få fram kontanter när det krävdes. Kreuger efterlämnade ett fåtal brev till nära medarbetare i vilka det stod att han ”ställt till det”, dock utan att nämna självmord.

 

Det som talar för mord, enligt familjen Kreuger och författare till några av de över hundra böcker som kommit ut om bröderna Kreuger, är att JP Morgan skulle ha sänt två privatspanare med Amerikabåten. Morgan var starkt irriterad över att Kreuger kunde erbjuda lägre räntor för sin utlåning eftersom han i gengäld fick monopol på tändstickor.

 

En rysk namngiven diplomat är också utpekad som tänkbar mördare. Kommunistregimen i Moskva sägs ha insett att enda chansen att billigare ryska tändstickor, dock av sämre kvalité, skulle få tillgång till världsmarknaden var att röja Ivar Kreuger ur livet.

 

Någon ordentlig polisutredning gjordes inte under morddagen eftersom större delen av poliskåren i Paris var upptagen av parader för en avliden president. Obduktionen har också ifrågasatts.

 

Var Kreuger storsvindlare ? I ett flertal böcker påstås detta. Klart är att han utåt gav en ljusare bild av sfärens ekonomi, men detta var vanligt vid den tiden. De olagligheter  man funnit i efterhand var dribblerier för att slippa den tidens stämpelskatt på värdepapper. Kreuger påstås också ha kringgått förbud att sälja röststarka Ericsson-aktier till utlandet.

 

Vidare hittades ett stort antal italienska statsobligationer i Kreugers kassaskåp efter hans död. Men när diktatorn Mussolini blev presenterad några prover förnekade han att hans finansminister skulle ha skrivit på dem, förfalskade blev eftervärldens dom med åtföljande börsras. Ingen har dock visat att Kreuger använt obligationerna som säkerheter.

 

Min egen sammanfattning är att Kreuger åtminstone tänjde den tidens liberala regler så långt det gick.

 

Vart tog imperiet vägen ? Flertalet företag hamnade i landets näst största sfären Wallenbergs, andra i den tredje största Handelsbanken, en del i Custos, närstående Skandinaviska Banken som hade den mest omfattande utlåningen och skyddade sina fordringar genom att ta över. SCA hamnade i Handelsbankssfären och blev ett centralt företag i denna in i dessa dagar.

 

Det märkliga är Jacob Wallenberg plus Ernfrid Browaldh från Handelsbanken satte sig själva i den kommitté som skulle avveckla Kreugers imperium. I efterhand fick den legitimitet av regeringen genom att kallas Kunglig.

 

Det kan starkt ifrågasättas om de två bankcheferna verkligen hade som målsättning att Kreugersfären skulle överleva. Om exempelvis Torsten Kreuger hade fått ta över är det inte omöjligt att företagsgruppen skulle ha kunnat drivas vidare. Men han utsågs till syndabock och dömdes till fängelse för att ha vilselett allmänheten i samband med ett obligationslån som den lilla skogsindustrin Högbroforsen i Jämtland givit ut.

 

Många av landets högsta jurister har kritiserat domen och menat att den inte hade kunnat avfattas i ett normalt läge. Men upprördheten  var stor över att svenska folket förlorade stora  ekonomiska värden.

 

Statsminister C G Ekman tvingades avgå sedan det visat sig att han och hans parti tagit emot bidrag. Han ersattes av finansminister Felix Hamrin från Jönköping. De borgerliga partierna skadades mest kraschen av kraschen, vilket medförde att Socialdemokraterna under Per-Albin Hansson vann riksdagsvalet ett halvår senare i september 1932. Därpå följde i stort sett ett 44 år långt regeringsinnehav tills Thorbjörn Fälldin kunde ta över med en trepartiregering 1976.

 

Kreugerkraschen medförde också ett antal regleringar av bankväsendet. Ivar Kreugers namn lever upp varje gång även i internationell press när en ny finanskrasch är på väg. Många av hans företag lever välmående idag och tillhör våra främsta.

Oenigheten är stor om hans eftermäle. Den viktigaste frågan lever också fortfarande – varför lär vi oss inte mer av gångna ekonomiska kriser?!

 

 

Henric Borgström är ekonomijournalist, grundare av Ekonomi-Ekot i P1 Sveriges Radio och numera Nordenkorrespondent för den finlandssvenska tidskriften Forum för Ekonomi och Teknik i Helsingfors. Blogg: henricborgstrom.wordpress.com