Att komma till premiär! av Birgitta Lauren

Fröken Julie, Miss Julie

Skådespelerskan Nathalie Söderqvist och regissören Mikael Berg bubblar av svenskhet och stolthet om deras film, "Fröken Julie" som blev utvald som en av tio "Competition Films" på ”First Time Fest” i NYC våren 2014. Därefter blev filmen belönad ”Best Foreign Feature Film” på ”Burbank International Film Festival” i september 2014. ”Fröken Julie” kommer att visas på Scandinavian Film Festival 17-25 januari 2015 på Writers Guild Theater, Beverly Hills. Vi satt ner och pratade om filmen.

 

 

Arbetet:

Nathalie: Fröken Julie har jag sett många gånger på scenen, men eftersom manuset till den här filmen hade gjorts om lite från originalet så valde jag att inte läsa pjäsen innan jag började jobba med det, för att kunna gå direkt in i den här version. Mina medspelare och jag repeterade en hel del innan inspelningen för att riktigt komma in i rollerna.

Mikael: Vi hade gjort en kortare film året innan, och ville expandera. Producenten tyckte inte om manusen han fick ifrån andra, som var för nära Strindbergs version, så jag skrev ett snabbt förslag där jag vände på allt. Jag flytta tiden från 1890-talet till 1920-talet, med bilar, nya kläder. Jag ändrade också festen från en fest för de anställda till en fest för Julie och hennes väninna, där den för dagen nyanställde betjänten, Jean, får agera sommelier. Att hitta slottet i Halland var enklare än vi hade trott. Vi hade fördelen att kunna ha allting där under hela inspelningen, så slottet blev som ett kontor där vi inte behövde rigga ner varje dag.

Filmen:

Nathalie: Den är vackert filmad i fantastiska miljöer. Har man läst pjäsen så tror jag man tycker om denna nya version. Filmen står för sig själv, med en spännande historia, om makt, kärlek, och komplicerade relationer mellan Julie och hennes familj.

Mikael: Vi lämnade pjäsens ”kammardrama”, och gjorde en stor, vacker film i många miljöer. Vi filmade över hela slottet, i alla rum, i trädgården, i skogen och på den Halländska slätten. Allt till väldigt vacker musik för en stor och luftig version.

Vad tyckte ni bäst om med filmen?

Nathalie: Den komplexa karaktären var underbar att spela. Det var både kul och svårt och utmanande med en roll som man alltid drömt om att få spela.

Mikael: Att lyckas göra den annorlunda men att ändå behålla kärnan, fånga upp texten och historien i en spännande ny version och komma till premiär!

Fröken Julie var populär i Sverige, hur kändes det?

Nathalie: Det känns fantastiskt att få tillbaka och se att det var värt det, eftersom så många la ner så mycket jobb.

Ni turnerar nu till olika filmfestivaler med filmen. Hur har det gått/planer?

Mikael: Vi har nu visat den i NY och sen ska vi till Californien. Vi anmälde den till många och de är ganska så tätt tillsammans. Filmfestivaler är jättebra för att möta folk i filmbranschen både för distribution och bygga nätverk över tiden. Vi har möten med amerikanska bolag som vill göra amerikansk-svenska allianser och samarbeten med framtida projekt.

Kan ni berätta om vad för filmprojekt ni jobbar med nu eller har just avslutat?

Mikael: Det är flera svensk/amerikanska projekt, som jag inte kan gå in på så mycket än. Men en blir en agentthriller under ”kalla kriget” vilket ju är aktuellt.

Nathalie: Jag har spelat in nya avsnitt av Morden i Sandhamn, baserat på en bok av Viveka Sten. I höst/vinter ska jag filma en tv-pilot i LA och jag håller också på att utveckla ett långfilmsprojekt, tillsammans med en svensk kollega, som ska filmas både i Sverige och i USA.

Ni har båda långa resuméer med många filmer/pjäser/projekt, men vilka var era 3 favoriter?

Mikael: Fröken Julie! Jag har förmånen att jobba på Dramaten, där jag får jobba med fantastiska projekt, som Höstsonaten av Ingmar Bergman, Fanny & Alexander med Janne Malmsjö som är över 80 nu . Det är häftigt att vara med i sån cirkel.

Nathalie: Alla projekt är ju roliga på sitt sätt. Men Fröken Julie absolut! Jag har ju gjort så mycket roligt; som för flera år sedan gjorde jag en jul kalender på Kanal 5 som hette Julbocken, och den senaste humorshowen på Mosebacke, som hette 35+ (det är försent att dö ung), som jag och en kollega skrev manus till. Det är väldigt roligt när nåt man skrivit själv går så bra, som den föreställningen gjorde.

Ni är ju båda så upptagna med ert arbete, får ni något ledigt och i så fall vad gör ni?

Nathalie: Ledigt? Vad är det....? Nej, det har vi inte haft tid för... Det händer så mycket jämt, man vågar liksom inte åka bort. Man vill ju vara tillgänglig. Jag är en sån person som tycker om att jobba hela tiden.

Vad är ändamålet med varje projekt för dig?

Nathalie: Att göra så bra ifrån mig som möjligt, att ge något till andra och att utvecklas själv. Man lär sig något nytt om sig själv med varje ny roll. Speciellt att klara av en ny utmaning man inte tror man kan klara av.

Mikael: Att få en tanke genomförd. Varje premiär är ett mirakel. Tänk att det gick! Med förberedningar, finansiellt, alla involverade... Mycket händer som du aldrig kan förutse, det är så mycket som kan gå fel. Så ändamålet är att komma till Premiär!

När du börjar med en ny film, hur kommer ni underfund med hur ni ska hantera det projektet?

Mikael: Man får en idé som är värd ett öde. Att få den på papper! De flesta sakerna skriver jag själv. Då är det ibland svårt att disciplinera sig. Man måste få folk att gå med på det, men ibland är det ett projekt som man bara måste göra. Det är en magkänsla att "det här kan fungera".

Nathalie: Det första jag gör, är att läsa manuset flera gånger, få en känsla av det, tala med regissören, se vad tanken är. Med teater är det lättare, för det är mera testning,repetition, osv. Iblandbehöver man utforska en rolls karaktär.

Vad tycker du bäst om med ditt jobb?

Nathalie: Det är en sån lycka, men en svår fråga. Det är det första mötet, läsa manuset, rollkaraktären, att ”nyckla upp det”, vad vill man få fram, hur relaterar mitt eget liv till detta, och att kunna påverka folk till att ha roligt, skratta eller känna något. Men jag gillar allt. På scenen också. Med stand up comedy såfår man verkligen en närhet med publiken, vilket är jättekul.

Mikael: Att följa helheten av en pjäs eller film till målet av en premiär, att se människor bli berörda. Alla delsteg till det målet är roliga.

Hur blev du en skådespelerska / regissör?

Nathalie: Jag har velat bli skådespelerska sen jag gick i 2-3:e klass när min bästis och jag bestämde oss för det. När jag blev äldre så tänkte jag att jag måste ju utbilda mig till något ”riktigt”, men efter några år så kände jag att jag måste i alla fall ”försöka”, och kom då in på Calle Flygare Teaterskola.

Mikael: Jag har alltid haft intresse för det här. Först så spelade jag, men tyckte det va mer spännande att skriva och regissera, att få ta ansvar för helheten som jag gör på Dramaten.

Är det något svenskt som du gör eller har med dig varje dag som du inte kan vara utan även här i LA?

Mikael: Zoegas Kaffe Skånerost

Nathalie: Herrgårdsost, Barnängens tvål och Lovikka-vantar.

Vilken resturang är eran favorit i Sverige?

Blasieholmens Akvarium och Restaurang.

Vilket är ert favorit ställe i Sverige?

Nathalie: Det är så många ställen i Sverige som är så otroligt vackra, men framförallt kanske Stockholms skärgård. Jag åker gärna till Sandhamn.

Mikael: För mig är det nog Båstad där min mamma har ett hus.

Har ni en svensk favoritkonstnär, maträtt, eller en mentor som betytt mycket personligt eller profesionellt?

Nathalie: Fillippa K. modedesigner, svensk enkelhet, svensk arkitektur, svensk natur, svensk luft,... jag är väldigt svensk. Allt svenskt gör en väldigt glad.

Mikael: Strindberg och Bergman har det blivit mycket av. Han har ju haft ett sån påverkan på Dramaten . Spännande människor som jag lärt mig mycket av.

By Birgitta Lauren Los Angeles correspondent.

(A shorter version of this interview is published in the November issue of Swedish Press)

Tatty Maclay
Tatty is a half-Swedish, half-English journalist, translator and mother of four. She grew up in London, but spent summers in the Stockholm archipelago. After five years in her husband’s homeland of Scotland, she recently moved her family to Sweden and she writes about their new life for Swedish Press.